Det var ett andetag försent
och inte ett enda
av elva tända ljus överlevde

efter så många nätter isär
andades jag bredvid dig igen
men vid min sida
fann jag endast bråkdelar
av en pojke jag minns

Jag kan försöka att hata dig
för en snöboll och en kall vinterdag
när vi fortfarande var barn
för hur allt tog en början
och hur jag idag fortfarande inte vet
om jag överlever slutet

det är tio år försent nu
och jag hann aldrig ducka
så du träffade rakt i bröstet
och lämnade ett öppet sår

Vi var så små den där första gången
men det var Kärlek
och tillsammans skapade vi eldar
mellan bar hud

och vi kunde ha pusslat ihop något vackert
av den andra chansen som vi fick
men när jag försökte bygga verklighet
flyttade du in i luftslott

så jag gjorde ett val
blandat med tårar
och en lust att börja leva igen

du tände elva ljus
men det var ett andetag försent
och jag blåste ut

det sista