jag har lekt med livet nu och farit omkull
mina bojor sträcks inte längre
mina mått blir konstant mindre
och skratten färre och färre

när jag sist strödde hjärtan omkring mig
slutade allt i kattastrof
jag vet bättre nu
jag håller allting för mig själv

det fanns en gång i tiden
då jag faktiskt jorde något vettigt
jag gör inget numera
jag är inte lycklig

Det händer att mina bojor låsas lite grand
och jag springer med livet
men drömmarna vaknar alltid
för verkligheten stramar tillbaks

Livet jag förvägrar mig själlv har blivigt bojorna jag inte kan ta mig själv ur