En gammal ukrainska babusjka
Hennes blick, ett hav av sorg och vånda.
Krigets skugga, en mörk och tung slöja,
Över hennes liv,

En ko, hennes skatt, hennes enda tröst,
Måste tas, för krigets hårda nöd.
Sopborsten svingas, ett vredet s utbrott,
"Fascist!" skriker hon, med hatet i ögonen

En varningsskott, ett ljud som skär i luften,
En tystnad faller, tung och djup och mörk.
Jag skriker till henne vi är frivilliga
Ord som bryter igenom, en ljusnande ork.

Sedan vänskap, en oväntad blomma,
Ur krigets aska, en ömhet som växer.
Två världar möts, i en gemensam dröm om fred
En ko, ett skott, en vänskap som växer.