Det är mer personligt, mer rått.
Vapen i hand,
i mörkret, som viskar.
Inte bara en kula, en distans död.

Möter fienden, öga mot öga.
Blodet kokar, adrenalin.
Kniven, en förlängning av mig själv.
Ett hugg, en rykning,
och fiendens dödsskrik.

Inga order, ingen distans, bara jag.
Jag ser deras rädsla, jag känner deras smak.
Det är krigets sanna, brutala ansikte.

Bajonetten? En maskin.
Kniven? En konstnärs pensel.
Jag är konstnären.
Jag är döden.