Ibland känner jag mig som en gammal hitparad av one hits wonders.
Ingen minns vem som sjöng låtarna eller skrev texterna.

De stunderna i mitt liv som format mig minns ingen annan
De tårarna jag fällde har för länge sen torkat upp i deras minnen.

Då jag sätter på någon av melodierna igen frågar ingen
Var har jag hört den förut? Utan låtsas som de inte hör.

De ända jag nu kan göra är att trycka ner tangenterna
Att tvinga dataskärmen att spegla pölarna i mitt inre.

Då jag spelar skivorna kliver ingen upp för att dansa igenkännande
Ingen rycks med i rytmen de då skrattade till och jag fruktade.

Om ni bara visste vad de skulle göra mig gott
Om ni vågade öppna er nutid och låta mig belysa min dåtid för er.

Men idag har ingen av er kvar grammofonspelaren längre
Och jag har den gömd i ett gammalt mögelskadat stereoskåp.

Om ni bara visste vad lukten av rötan skrämt bort från mitt liv
Snälla hjälp mig att sätta på torrluftsfläkten och blåsa ut all unken luft.

Kom till dansföreställningen och lyssna än en gång
För om jag kan få er att minnas dansstegen så kan jag glömma dem.

Jag lyckas inte torka upp fuktigheten i mitt inre själv
Den ända som kan göra det är värmen från den efterlängtade famnen.

Snart är det för sent för orkestern att spela den låten som önskar mig
Kan någon av er som står nära scenen be spelmännen åt mig.

Då kanske jag kan tömma båten på regnvattnet
Och få ankra i den hamn där jag alltid kommer att vara torr.

Där ska jag spela på livets alla instrument
Och skapa en hitparad av oförglömliga All time wonders