det var något med den där sista kyssen
du smekte fast på mina läppar

jag höll andan så länge jag kunde
för att behålla din andedräkt
så nära som möjligt
men all värme försvann med dig

jag somnade i en snödriva inatt
och vaknade i en öken
mindes hur dina ögon rymde hela havet
och hur ljus bilden av oss var

men det finns alltid något
som målar svarta ramar runt de ljusa bilderna
och om jag kunde så skulle jag
leva i framtiden med dig och glömma nuet

du hade alltid ett sätt att hålla om mig
så att sprickorna blev osynliga
och jag ville låta världen vara så vacker som du visade mig
så jag grät bakom slutna ögonlock
och hoppades att du bara skulle minnas mitt leende

tänk att man kan le fast världen är uppochner

men det var något med den där sista kyssen
du smekte fast på mina läppar
sprickorna blev till skärvor
när du släppte taget