Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Solstrale… EN BLEK VERKLIGHET FORMAS. ALLT SOM FÖRUT VAR BLÄNDANDE BLIR DIFFUST OCH BLEKT. KÄNSLORNA STANNAR AV LIKSOM TANKAR OCH HANDLINGAR. SOMMAR ÄR ETT AVLÄGSET MÅL… LÄNGTAN DIT ENORM…


TRÖTTHETSSYNDROM DELUX KOM HUXFLUX


... att sova är guld värt... jag vaknar mest och rätt så mycket... somnar till men vaknar upp strax där på... sorgliga saker känns i kroppen... seghet, melankoli, lätt förvirring, glömska, ointresse, ovilja, lathet för att inte tala om olust... passiviteten slår in en i gaffatejpen och sedan kommer man inte loss... gisslantagen av trötthetssyndromet... familjelivet stannar av... disken reser sig som ett torn över vemod och sorg... bevisen staplar sig på varandra... tankar över vad det var man nu skulle ta sig till... ingen tankar går att fånga allting flyr ifrån en... orkar inte och vill inte eller kan inte... som om alla signalsubstanser och synapser var satta på off...

... olust, olivolja och oförmåga är väldigt goda bekanta nu... de styr hela tänkandet och kännandet... inget tänkt känns intressant liksom inget känt känns igen... det flödar över av suckande ifrån morgon till kväll... så pressas några kloka beslut fram... dammsuga det behövs... sedan sex timmars utmattning på soffan... för att flyta över i oigenkännligt brus och surr i huvudet i fem dagar... soffan har växt fast i kroppen... ingenting går att uppbåda utan allt måste tvingas fram... frukostrutiner behöver en manual... liksom lunch ofta blir omåttliga nickningar mitt i tuggorna... så kommer då måsten att resa sig upp och klappa till en... diskar en morgon och sedan faller kroppen in i åtta timmars sömn mitt över hela dagen... så var den natten förstörd... dygnet vänds och vrids till oigenkännlighet...

... nu ringer dem vännerna och vill mig någonting... hinner inte till telefonen fast att jag har den i fickan... handen snubblar sig fram och känner inte igen vad den tar i... plötsligt släpper handen greppet och telefonen flyger iväg under soffbordet... där ringer den tills jag hittar den och då lägger de precis på när jag äntligen orkat svara... så pågår det i månader... utmattad och sliten tvingar jag mig varje dag ut en sväng... men inga muskler eller energioptimerade tycks det leda till... allting dallrar på kroppen... hjärnan känns som ett överkokt kålhuvud... någonting blir till ingenting... alla ambitioner smälter ned och blir till gelé som jag halkar omkring på... livspusslet går inte att få ihop alls... tänker att jag ska sluta tänka och säga "jag orkar inte"... försöker omdana tankarna "jag behöver ta hand om mig" säger jag istället för "jag orkar inte"... men det blev ingen skillnad... och så börjar alla försök dvs de blir bara tankar utan handlingar... ... trötthetssyndrom delux kom huxflux... 




Prosa av Solstrale VIP
Läst 49 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2025-01-09 07:45



Bookmark and Share


  Bengt H VIP
Starkt att uttrycka det! När jag själv mådde som sämst talade jag inte så mycket om vad jag kände. Har tagit möda att uttrycka mina sanna behov. Tänker också på alla som mår dåligt utan att berätta det, varför man får fel uppfattning av vem de är. ”Hjälp” är nog det svåraste ordet. Svårare än ”förlåt”.
2025-01-11

    Lena Söderkvist VIP
När allt känns som att det vill gå åt pipsvängen av ren elakhet och det bara tycks bli värre. Roligt mitt uppi alltihop, för det här är så lätt att känna igen, och då ser man sig själv som att man vore någon annan, någon som livet bara djäklas med eftersom det kan.
2025-01-10

  Maria Sundelin VIP
Sömn och trötthet har en tendens att spela oss spratt
2025-01-09
  > Nästa text
< Föregående

Solstrale
Solstrale VIP