Jag är arton år gammal
och världen är en märklig plats
Drip
Drip
Drop
Små pärlor regn mot hotellrummets fönster

Ett nytt boardingpass i min handväska
Jag har sökt kärlek, gud, vänner, mig själv
Jag har lärt mig äta oliver utan grimaser
och röker bara om jag är avklädd och tillfredställd

Jag har rest till platser jag inte längre minns
men jag vet namnen
på alla älskare jag haft,
hittils
Jag tänkte resa tills jag lär mig att packa rätt

Regndroppar
de reflekterar varje solstråle nu
Jag har funnit älskare, om än bara för en natt
kyrkor, ofta bara ruiner
livsöden, vars ansikten jag inte ens minns
och mina händer, de bara finns där

Res till du lär dig att packa lätt
och ingenting
blir någonsin
som man tänkt sig
drip, drip, drop
solen skiner och handfatet läcker
Jag är arton år och lika märklig som världen