Jag skriver att det går
Det går att andas trots att
sommaren är här
I bläcktårar över blocken
jag skriver att det måste vara så
att blomstertider återvänder och
de blir aldrig du
aldrig jag
det blir aldrig
vi som ser en solupgång
eller två

Det enda jag håller kvar
är att jag lär mig vid varje steg
Hur man går genom en öken
och hur man älskar en man

“Och om jag blir mindre älskad för att jag älskar mer?”
2 Kor 12.15