Så vaknar morgonen frostig och sval

lägrar sin stillhet och frid

skrider så kylig ur rymdernas sal

i höstens förtrollande tid

och blommorna bugar i blek karmosin

mot solen vid himmelens rand

gnistrande röd som en vacker rubin

sätter den Jorden i brand

Och där över ängarna dansar en vind

ilar genom tuvor och snår

kysser en älvas rodnande kind

välver sig i hennes hår

och blommorna bugar i blek karmosin

mot solen vid himmelens rand

glödande såsom en stor apelsin

sätter den Jorden i brand

Bs-06