Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Vilket modigt barn jag var

klättrade upp i de högsta träd
hängde i knävecken i klätterställningen
utan minsta rädsla
utan tanke på att jag kunde falla


någonstans på vägen till vuxenlivet
smög sig ängslan in
tänk om jag faller


senare kom rädslan
tänk om jag faller och slår mig


och så småningom skräcken
tänk om jag faller och dör


fallen har varit många och omtumlande
men alltid har jag rest mig pånytt
så varför är det då så svårt att släppa
dessa förlamande rädslor




Fri vers av Nic
Läst 290 gånger
Publicerad 2006-08-30 23:57



Bookmark and Share


  Flickan*i*L*för*Lycka*
Wow älskar den! Den är exakt, var tog det där orädda barnet vägen? En sån sann fråga..
* * * * *
2006-08-31
  > Nästa text
< Föregående

Nic
Nic