stranden ligger öde

bara jag i mina rum

tankar i trasigt flöde

med en röst klar och stum

vattnet slår mot min hud

då jag lägger mig att dö

sänder livet ett återbud

och till jaget ett adjö

var fanns det jag tänkte

det jag ville och förstod

när pärlor vackert blänkte

men förvrängdes till högmod

klipp min tunna navelsträng

förlös mig i tidlös plåga

min levnad ger minuspoäng

utan inlevelseförmåga

penetrera ett svagt ögonblick

i dans med döda blomstänglar

livets propagandatrick

bland färglöst otrogna änglar

vågornas smekning som i trans

svidande andetag i slutfas

min levnadsintolerans

försvinner i förstoringsglas