Kapitel 8: Natten
Natten är en gång utan slut.
Den rinner över mig som svart vatten,
men aldrig nog för att dränka.
Jag ligger stilla,
hör klockan röra sig,
men tiden känns som en hånfull skugga.
Jag väntar.
På sömn, på ro, på vad som helst.
Men natten ger inget.
Den bara sträcker sig,
som ett rep jag aldrig kan slita av.

Kapitel 9: Skulden
Jag har lärt mig att leva i skuld.
Inte den som följer på en handling,
utan den som föds ur tanken.
Jag bär en skuld för något jag inte gjort.
Jag bär den för att jag inte gör det.
Att vilja dö men inte kunna
är att ständigt vara skyldig
sig själv, andra, livet självt.