Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Jag tvingas krossa någons hjärta för att tända livsgnistan i min själ

Hur förbereder man sig
att slå ett liv i spillror
att inte fullfölja de
utlovade löften
svurna i annan tid

Ledsen min vän
felet är inte ditt
inget illa du gjort
det bara handlar om mig
och den frihet jag måste ha
för att kunna andas, leva
kan inte
får inte
utplåna mig själv
för att gå dig till mötes
dylika misstag
har jag begått i sådan mångfald
att de räcker
för kommande sekler
för resten av mitt liv

Ledsen min vän
men min största plikt är
gentemot mig själv och mitt liv
jag har en skuld
till mig själv
för alla de år jag lidit
jag har en skuld till mig själv
att leva mitt liv


Ledsen min vän
min skyldighet att leva mitt liv
är större än något annat
att åter tända livsgnistan
i min själ


Ledsen min vän
men jag går nu




Fri vers av Nic
Läst 934 gånger
Utvald text
Publicerad 2006-09-01 23:08



Bookmark and Share


  Nic
Eftersom min situation i mitt liv är som den är just nu är detta ett ämne som uppfyller mig och känns angeläget att skriva om.
På samma sätt hade jag förmodligen skrivit om förälskelsen om jag varit förälskad eller om övergivenhet om jag blivit övergiven.
Friheten finns ju, tack och lov, att skriva om vad man vill :)
2006-09-05

  Arowana
Först: det gäller att kunna skriva annat än "åh vad bra", "en femma", jämt. För mig är kritik nånting nyanserbart. Och att ta i beaktande, allas åsikter (utom rena personpåhopp) är värda nånting. Jag har personligen bett om att få nyanserad kritik själv och har några få gånger fått det. För det är jag mycket tacksam. Men allt som oftast skriver människor (ibland även jag själv) för lättsam kritik utan att egentligen nyansera sina åsikter. För det andra: jag skrev uttryckligen att min kritik inte är personpåhopp på dig. Men jag har både hört och sett så många exempel, samt upplevt själv, på just det här prisandet av "frihet", från den ena eller andra människan. Ibland är det befogat, ibland är det inte befogat. Och även om jag har fel i mitt första inlägg här, så har jag ändå en åsikt. Och den ville jag vädra. Alltså skrev jag som jag skrev. Mvh Erik/Arowana.
2006-09-05

  Nic
Förstår inte herrarna Björkegren och Arowanas resonemang, så jag ställer bara frågan, vem gagnar det att man stannar kvar i ett förhållande där känslorna ändrats och man inte mår bra av att stanna kvar i förhållandet? (inga barn finns att ta hänsyn till)
2006-09-05

    Felicia_2
Mycket bra, tror mig känna igen den känsla du skriver om
2006-09-04

  Arowana
Usch. Ursäkta mig, mitt inlägg är inte riktat till dig personligen, men jag är så trött på alla krav på "frihet". Den är VÄLDIGT överskattad. Om 10, 20 år eller mer inser många människor, som gång på gång "lyssnat till sig själv" att det kanske varit bättre att kämpa lite till. Men vi är en värld av thrill-seekers. Alltid på jakt efter det grönare gräset. Som sagt: usch.
2006-09-04

  Karin Rosberg
jättebra, det flyter på så väl att jag häpnar, denna är väl genomtänkt kan jag ana!
2006-09-04

    Erika H
mycket välskrivet
orden bara flyter på
och innehållet.....
tack för att du tar upp detta ämne, i slutänden står man ju bara med sig själv
topp
erika
2006-09-04

    ej medlem längre
Först blev jag förbannad över rubriken
Men sen förstod jag...
Lycka till Nic!
Hoppas din livsgnista får glöda starkt o klart!!
Huge.
2006-09-02

  Neal
Verkligen jättebra !
2006-09-02
  > Nästa text
< Föregående

Nic
Nic