En dikt som styrde iväg av sig själv
När längtan är för stor för att bära.
När det inte hjälper att ha roligt
Det skojiga känns meningslöst.
Och inga festliga idéer finns
När inga skämt är roliga
Inga skratt är smittande
Och inget är lockande
När leenden är plikt
kramar jag ger känslolösa
Och jag hjälper utan välbehag
När framgång inte spelar någon roll
Berömmet jag får knappt hörs
Och rikedomar är värdelösa.
När jag plikter utför utan vånda
Jag inte vet vad jag jobbar med
Och lönen är något jag glömmer hämta ut.
När jag inte ser mig i spegeln då jag gör mig fräsch
Det spelar ingen roll vad jag draperar mig med.
Och kroppslig smärta inte stör.
När jag inte vet vad jag stoppat i mig
Jag inte vet om jag tagit elixiret
Och oro för åkommor inte finns
När inte ens vänner hjälp betyder något
Släkten är en skugga i periferin
Och dagen bara glider omärkt förbi.
När hjärtat dunkande styr otåligt
Tomhetskänslan spökar jämnt
Och de få minnena växer av sig själva
Då är längtan för stor att bära
Hej då!