Jag är ensam ikväll i kullerstensdjungeln
mellan
gatljusgalaxerna & bland nattdjuren, de
storögda vackra
ser

alkoglittret tröttsjälarna när vi
pulserar i takt med, andas efter technorytmerna jag
är en egen planet ikväll i
bana runt månen i omlopp runt Malmö stad möter
halvleende halvseende nya

blickar oanvänt hopp mellan klubbsvettskropparna under
discokulorna & över de slitna gymnastiksulorna rör vi oss
som delar av ekvationer som halvor av alliterationer i
ljusvakuum över tyngskraftslagar rör vi oss i
samma takt runt samma technotoner men med våra
olika tankezoner, gåtfulla nattvisioner med våra
osynliga murar försvarsformationer rör vi oss som

åskväder regnskurar pulsslag mellan
oundvikliga kollisioner, nya
explosioner & våra slitna mirakelillusioner
inför

gamla
bekantskaper jag
glömt bort, drömt ihop eller tappat på
lekplatserna bland
kanylerna när vi vadar genom löven mellan höstlukts-
molekylerna men

inte nu inte
här ikväll är tidsrymden platt tafattepokerna i
natt finns bara presenskonsonanterna konstant-
vokalerna, kontantpokalerna

mot diskantkulisserna

möjligheter som blyertsskisser mot
blyskyar jag
ser
bort dricker mer fyller världen med
rök med mer rök försöker för jag gillar att se dimma
från min mun mina
särade läppar jag gillar smygkänslan av
dansande slöjor krypande gift som imma i
mörkret, tystnaden i mina
fuktiga tomrum

det
bedövande dånet i
stillheten mellan hjärtslagen, susandet
färgstrimmorna hur jag drömmer i
svartvitt hör blindskrift hör mig när jag säger
jag

gillar känslan av inhalerat grus, konsumerat
domedagsljus på paket, just bara för att
jag vet bättre fylla
mina lungor färga min andedräkt grå,
tjockflytande

färgbytande

bär med mig vart jag går små tussar
prat livsglädje skoskavs-
hat

överlevarcitat

några pennor lite damm, tjat en
trollstav en massgrav också

döden i
fickformat, saknar

ingenting
förutom evighetsögonblicken dina
ögon gav mina, våra blickar
som
ficktjuvar bland tidslinjerna jag

dricker mer ofta gärna när
öl är Guds sätt att
hålla oss på jorden hålla oss på benen, vi
rammelsjälar
mellan vingelborden när jag
inte kan räkna inte ser växeln ordentligt för

alla skrynkelorden, alla samlade
lögner katalogiserade svek när frågor går för svar, minnes-
luckor verkar allt jag har kvar att
komma ihåg färska sår drogdrömda orsaker & hur
många år

innan idag kan
förklaras avklarat
kännas

lite igår

i det här livet där
jag ringar in meningar på
blanka papper följer återvändsfotspår jag

går bara i gränder sliter
sönder mina händer fryser sönder mina tår medan jag
fortfarande är
ung medan jag fortfarande minns

hur man
spinner ytor av luft
i tomrummen fyller hörnor med skuggor målar
natthimlen vintersvart mest
bara för att

ha något att fästa dig på när jag väver
förundran mellan dina revben fäster fascinationstrådarna mellan
din bröstkorg & ditt ryggradsslut broderar fast svar & gömmer
insiktsknutar fyller

dina tarmar med allvarssorg, smittar
dig lite för

att ha något att hitta
ristar jag meningar i dina underarmar, ser

bort glömmer bort blundar tittar
efter om de sitter kvar

& när jag ser dem tvättas bort lösas upp i
regnet förstår jag inte
varför inte varför jag

när jag faktisk vet
hur man faller vackert

ändå envisas med att falla hårt.