|
|
Psykiatrins STÖRSTA lögn
"Depression kan drabba vem som helst."
Det teoretiska, filosofiska argumentet EMOT
påståendet är att det leder till att ALLA skulle
kunna bli deprimerade medan det i själva verket
är ca 20 % som under sin livstid blir det.
Man hittar i stort sett alltid specifika bakgrunds-
faktorer till att bli deprimerad. Av dessa är de
flesta psykiska och/eller psykosociala eller
fysiska.
Depression är i grunden ett känslomässigt
svar på en olöst, känslomässig historia av
förlust eller svek där vederbörande av olika
orsaker känt sig tvingad att "ta smällen själv"
utan att kunna klaga...kritisera...försvara sig
emot personer och deras beteenden, han/hon
varit helt beroende av.
Att man så lättvindigt påstår att vem som helst
kan bli deprimerad har dessutom att göra med tron
att det handlar om sorg, som ju absolut hör till
livets skiften.
Depression handlar inte i första hand om att
inte kunna sluta vara ledsen utan om att inte
kunna sluta vara arg på en orättvisa som aldrig
blivit redovisad på ett öppet sätt där de inblandade
kunnat fritt få uttrycka sin besvikelse och ilska
över vad som skett och pågått.
Hellre än att komma till tals har personen "valt"
att tiga och bära sin ilska själv. Den har till slut
blivit som en del av personen själv vilket
lett till slutsats att världen skulle må bättre
av om den försvann. Det kallas självhat och
är primärt för depressionen. Inte sorg.
Faktum är att man ytterst sällan ser en deprimerad
människa gråta och skulle det ske så skulle det
rent av kunna vara som att öppna en stängd dörr.
Att säga till en deprimerad att vem som helst kan
bli det är att förneka dens egen historia.
Att man är så ivrig i psykiatrin att skynda sig tillägga
att "ja men det finns ju olika GRADER, av depression
och t ex melankolin måste ju handla om hjärn-
brist av något slag."
"Röntgenbilder och avancerade hjärnavbildningstekniker, främst magnetresonanstomografi (MRT/MRI) och PET-skanning, visar att depression inte är en enhetlig sjukdom utan snarare en komplex hjärnförändring där olika områden påverkas strukturellt och funktionellt beroende på depressionens styrka". ( AI )
Beroende på "depressionens styrka". Säkert. Depressionens allvar påverkar alltså hjärnas elastiska förmåga på olika sätt. Brister av olika slag kan uppstå SOM EN FÖLJD av något känslomässigt olöst.
Väldigt sällan förs diskussionen om att depressionens styrka påverkas med all säkerhet av vid vilken ÅLDER människan drabbas av det svåra. Det är stor skillnad på en nyfödd, en ett-åring, två-åring, tre-åring, fyra-åring osv osv.
Att FÖRSTÅ sin omgivning gör man inte automatiskt genom att vara närvarande. Barnet är under en lång rad år beroende av de vuxna och kanske helt och hållet saknar språket.
Hur gör man då om förlusten/sveket träffar en och man inte får/kan reagera och få gråta och vara arg ?
Det här är mina personliga tankar och erfarenheter från min egen yrkeskarriär.
Övriga genrer
av
Gunnar Hilén
Läst 196 gånger
och
applåderad av 2 personer
Publicerad 2026-04-13 17:19
|
|
|
Åsa Henriksson
Du har skrivit en mycket viktig text. Jag känner för egen del att känslor av svek är väldigt destruktiva och kräver någon form av upprättelse. En depression orsakad av svekkänslor riskerar dessutom att fördjupas när nya svåra slag inträffar i livet. Det krävs ett klargörande av vad som hände (så långt det är möjligt) och vad det gjorde med den svikna personen. Om det inte kan ske öga mot öga av olika skäl (någon inblandad är t ex avliden) måste det ändå berättas och bemötas av en förstående person. Känslorna måste få utlopp och accepteras som en rimlig reaktion på en orätt. Ett sätt kan vara att offentliggöra trauman i litterär form vilket jag har valt att göra, då den som skulle lyssna och förstå (kuratorn) svek. Det är i längden omöjligt att bära på svår smärta orsakad av svek. Den måste ut i någon form för att återställa en förlorad balans i känslolivet.
2026-04-19
|
|
|
|
J.Lindberg
Kan man inte vara arg och deprimerad på samma gång är jag definitivt feldiagnoserad vilket jag sannerligen inte är.
2026-04-14
|
|
|
|
Onomatoprofet
Ja det är ingen som säger emot att man inte kan vara arg och deprimerad på samma gång. Men det betyder inte att den deprimerade inte var arg innan han/hon blev deprimerad. Depression är egentligen en överlevnads mekanism, man stänger av känslomässigt för att koncentrera sig helt bara på att överleva.
2026-04-14
|
|
|
|
Notarius publicus:Sten Wiking
.... det borde bli till en folkrörelse i att vara deprimerad över världen så verklighetsfrånvända terapeuter, psykologer, beteendevetare o psykiatriker får något att grubbla över i sin egna självgodhets verklighetsfrånvända illusion.
2026-04-14
|
|
|
|
Notarius publicus:Sten Wiking
Förstår inte varför det ska vara så svårt förstå varför någon mår dåligt i denna värld vilket borde vara normaltillståndet.
2026-04-14
|
|
|
|
Gunnar Hilén
Jo det är i högsta grad intressant. Människor borde ha den här diskussionen lite varstans. Även i riksdan. Mitt förhållningssätt bygger på faktum att du kan inte känna diametralt motsatta känslor på samma gång. Är du arg kan du inte vara deprimerad. Det är liksom omöjligt.
2026-04-14
|
|
|
|
Onomatoprofet
Vi fortsätter diskussionen, det är intressant. Om vi vänder på det. Eftersom du inte håller med om att vem som helst kan bli deprimerad så menar du att vissa människor inte kan bli deprimerade? De är imuna? Jag tror inte att man kan välja att inte bli deprimerad. Precis som man inte kan välja att inte få psykos eller ångest. Sen kan man diskutera huruvida de som inte håller inne med sin ilska är bättre rustade. Det är arv, miljö, livserfarenhet och livs omständigheter som avgör.
Sen kan man diskutera 'grader' av depression. Vissa påstår att man kan vara deprimerad fast man jobbar och fungerar normalt på andra sätt. En djup depression är nåt annat. Att lyfta ett finger är en stor ansträngning. Har haft en vän som har gått bort som beskrev det här så bra. Han blev lämnad av sin fru och fick en depression. Han var inte nån som inte visade sin ilska. Tvärtom. Han var alltid glad och skojade innan. Så ja, för mig är han ett bra exempel på att vem som helst kan bli deprimerad.
2026-04-14
|
|
|
|
Gunnar Hilén
Jag förstår i stort sett allas kommentarer här och jag har min egen syn, människosyn, på saker och ting. Att något jävligt inträffar eller upprepar sig under längre tid betyder i min värld ändå att man har ett val hur man ska reagera.
Det behöver inte vara ett medvetet val men lik förbaskat är det ett val mellan att explodera, vara ilsken, arg, förbannad ELLER vika ner sig och i princip, tycka synd om sig själv som behövt vara med om såna orättvisor.
Jag brukar tänka på Evert Taube..."vem har sagt att just du kom till världen, för att få solsken och lycka på färden"?
Jag är i grunden existentialist med Sartres ord "Existentialismen är en humanism". Man har alltid ett val.
I Sverige verkar det faktiskt vara så att t ex vid separationer så är det viktigt att kunna skiljas som vänner. Det tycker jag är jättekonstigt. Varför skiljer man sig då om man nu är vänner ? Räcker det inte ganska långt med att kunna få leva med en vän ? Hur många har en vän i dessa ensamma tider.
Jag älskar oväder, åskan, fyrverkerier och jag vet jag gör det för att jag är kompis med mig själv och mina aggressioner.
Sån är jag.
2026-04-14
|
|
|
|
Onomatoprofet
Hm du menar att hämmad aggression är orsaken till depression? Att det är den svenska uppfostran att inte visa sin ilska som gör att folk blir deprimerade? Så enkelt tror jag inte att det är. Depression kan inträffa pga omständigheterna i livet. Och när man drabbas försvinner all förmåga att kämpa. Man orkar inte bli arg.
Det sägs att deprimerade inte ser någon framtid. Alla kan råka ut för något som gör att man tappar tron på framtiden. Eller vem som helst, om det är nån skillnad.
2026-04-14
|
|
|
|
sphinx
Med tanker på det antal miljarder människor som befolkar klotet blir det nog att man "sveper" alla över en kam ibland - vem som helst. Men point taken annars...
Jag har för mig livstidsrisken är 10-30 procent för att hamna i en depression. Något högre risk för kvinnor.
Undertryckt ilska kan säkert vara en anledning till besvären, men att säga att allt handlar om undertryckt ilska (som jag tycker texten gör, men tolkar jag fel så påpeka detta) är fel. Jag har själv haft en lindrig depression under några månader och det fanns inge som helst ilska i detta, bara en uppgivenhet.
Den gängse uppfattningen om förklaringar är ändå att det finns flera faktorer som bidrar till en depression. Genetik är en sådan som sedan behöver triggers för att utlösa depressionen.
När det gäöller at gråta - et av symtomen vid depression är känslostumhet. Alltså man tappar förmågan att t o m känna. Detta kan illustreras med att man kan höra saker som "jag är rädd, jag känner inget för min familj längre".
Oavsett argukment i deta tycker jag det är bra att resonera omkring detta och at man behöver föra in förståelseperspektivet mycket mer, vilket texten förmedlar väl!
Man vet inte allt om depressioner och att påstå saker är fel från alla håll egentligen. Som det skrivs i texten så kan det visa sig att depression är olika problem, men likaväl att den tar sig delvis olika uttryck i olika åldrar.
2026-04-14
|
|
|
|
Gunnar Hilén
Onomatoprofet har en point. Alla kan bli. Ja med de rätta förutsättningarna vid handen. Dvs att ha gett upp sin öppna aggressivitet. Det är så ställt med vårt psyke att vi kan inte både vara arga på ett öppet sätt OCH deprimerade samtidigt. En deprimerad bubblar inuti sitt skal därför han/hon lärt sig att man visar inte aggression. Det finns därför människor som i princip aldrig blir deprimerade därför de har inte slutat vara ilskna. Att de skulle kunna hjälper dem inte. De är arga tills de dör.
2026-04-14
|
|
|
|
Notarius publicus:Sten Wiking
Skulle människor få vetskap om att det är bättre efter döden skulle de flesta människor ta livet av sig, och de som tror får inte veta någonting.
2026-04-14
|
|
|
|
Onomatoprofet
Alla KAN bli deprimerade ja, men alla blir inte det. Det påståendet säger ingenting egentligen. Alla KAN bli alkoholister också. Eller psykotiska. Eller få ångest. Alla KAN!
2026-04-14
|
|
|
|
J.Lindberg
Får mig att tänka på det kollektiva självmordet i Jonestown.
2026-04-13
|
|
|
|
Notarius publicus:Sten Wiking
Att inte alla människor begått självmord kan bero på att de tror det blir värre på andra sidan livet eller för att människor gör sitt bästa för att ta kål på varandra.
2026-04-13
|
|
|
|
J.Lindberg
Det finns en viss koppling mellan hög kognitiv förmåga och ökad risk för överanalys/ångest och depression. Trump orkar jag inte ens ta vid mig Gunnar.
2026-04-13
|
|
|
|
Gunnar Hilén
Jämte synen på att svaret på våra psykiska lidanden har med vår skadade hjärna att göra så är just IQ den stackars faktor som ofta får skulden. Bl a Trump brukar använda sig av det fula tricket i st f att fortsätta tala.
2026-04-13
|
|
|
|
J.Lindberg
Jag har haft en kronisk depression sedan jag var 14 år. Läkarna ger mig ssri och påtalar vikten av motion. Alla kan inte bli deprimerande. En del är tammefan för dumma.
2026-04-13
|
|
|
|
Gunnar Hilén
Oj vilka starka reaktioner. Att säga att alla kan drabbas av DEPRESSION måste leda till frågan varför 80 % av befolkningen klarar sig.
Det som ligger som första orsak till att depressionen föds kan under tiden vara alla slags andra symtom och försvar.. Missbruk föds inte ur intet.
Att må dåligt är inte depression.
Depressionen är en grad av självhat.
Textens syfte var att säga emot påståendet att vem som helst kan bli deprimerad.
Svensk psykiatri är inte bra. Den är alltför biologisk. Den somatiserar känslor. Den gör det av rent ekonomiska skäl.
Det terapeutiska synsättet med medicinering kostar i Sverige runt 350 miljarder kronor. Bnp 6,500 miljarder.
I Tyskland fick du 5 + 50 terapitimmar med din sjukförsäkring för ett par år sen. Kbt eller dynamisk.
Sverige har kanske alltid sett till kroppen som den viktigaste själen.
Med den människosynen är det lätt att säga att vem som helst kan få en depressikon.
2026-04-13
|
|
|
|
J.Lindberg
"I became insane, with long intervals of horrible sanity." - Edgar Allan Poe
2026-04-13
|
|
|
|
Notarius publicus:Sten Wiking
Vem kan vara så kallat "normal" i denna värld full av motsägelser mer än att det är "normalt" bli deprimerad över världen, annars vore det onormalt.
2026-04-13
|
|
|
|
J.Lindberg
Pekorala texter fulla av plattityder kan också få en att må dåligt.
Mina antidepressiva och min träning gör att jag överlever även dem.
2026-04-13
|
|
|
|
Max Poisé
Ja för fan, det kan drabba vem som helst. Skillnaden är hur vi tacklar skiten, vissa kanske hoppar från byggnader andra gräver sig ned i droger. Men att vi alla kan drabbas. Ja för fan!
2026-04-13
|
|
|
|
J.Lindberg
Dystymi. Avsaknad av serotonin. Tungsinne. Drogrelaletade synapsskador. Överaktiv tankeverksamhet. Klarsynthet. Osv
2026-04-13
|
|
|
Nästa text
Föregående
Gunnar Hilén
|
