... att mitt mående
och min situation
helt uteslutande är
av självsimulerande karaktär ...

- Att jag behöver dig
som för mig är ämnad
och att jag ej
skulle ha en chans
till fortsatt överlevnad
utan din närvaro
och kärlek till mig ...

... Det om något
visar ju på
att det måste vara så ...

- Så fruktansvärt 
oförskämt fräckt av mig
att lägga ansvaret för
min överlevnad
och livsmotivation
så direkt och obevekligt
på någon annan än mig
och då specifikt på just dig ...

Men det är helt ok
om du känner
att det är så jag gör mot dig ...

... Ty om det är så du känner
är du knappast ämnad för mig
och det är till och med tveksamt
om du ens är någon av dem
jag skulle vilja definiera
som en av mina vänner ...

- Den jag söker finna
mitt livs sista kvinna
är inte någon 
jag främst ser fram emot
att krypa i säng med
och som jag känner
att jag kan leva med ... 

- Nej, den kvinna 
som är ämnad för mig
är den dig
jag vill vakna med varje morgon
resten av mitt liv
och du är den dig
jag vare sig kan eller vill
leva utan någonsin mer ... 

- Att få vara den 
du känner motsvarande 
känslor för och behov av
i ditt liv
är någonting 
som ger mig såväl
inspiration, motivation
som livsenergi ...

Och visst
är det väl ändå så
att kärlek, 
samhörighet 
och ömsesidig inklusion ...

... är det
som utgör
det grundläggande fundament ...

... vilket får oss alla och envar
att orka kämpa vidare oavsett vad
och att känna att någon behöver oss ...

... är absolut avgörande 
för att vi ens ska känna 
någon som helst vilja 
för att i detta liv stanna kvar ...