Den blinda och döva autokromt vilseledande predatorsamhälleliga labyrintens stryptag..Den svarta tiden som blixtrar sig hem till vacker död och rekreation. Man går på gatan men man är någon helt annanstans. Bödeln som skrattande lägger snaran runt ens hals och folk som hänförda och exalterade filmar med sina lyckliga telefoner. Man drar sina sista andetag till tonerna av glada svensktoppslåtar från början av det promiskuösa 1970-talet medan mamma står och skrubbar färskpotatis besprutade med ett medel som krymper våra hjärnor. Man är inte närvarande men det är det ingen som märker. Stadens stabila puls av hat och avsky. I den grönfuktiga mörka källaren ligger man utslagen i koma och planerar nya illdåd av kärlek och sanning. Fullt av blödande fjärilar som  flyger över Auschwitz och Allsång på Skansen. Köttbullar med chokladsås och chocken att fortfarande existera. Neoplastisk PFAS i dricksvattnet med Hoola Bandoola band 1975 och kristalliserade dödsstjärnors hålla mamma i handen när man ska somna och det åskar och drivrutinerna för ömhet strejkar.
Den blinda och döva autokromt vilseledande predatorsamhälleliga labyrintens stryptag.