Vad var det jag läste under lumpen? Vissa veckor kunde man faktiskt läsa lika många romaner som under en vanlig termin. Det var antingen när någon fältövning bjöd på flera dygns väntan, att mest bara sitta beredd i vår terrängbil. En sådan februariperiod hade jag medplockad MOMENT 22, om just det låsta läget för militärlivets villkor, som snarare Emanuelsson hade hört talas om - han fann nog mer nöje i att låna och plöja igenom amerikanens kultklassiker.

Läsning kunde också ske framåt november när de grundläggande färdigheterna i fält ersattes av en specialiserad fas inne i lektionssalar, då vi lärde oss radioutrustningen som under vilken skoldag somhelst och fick kvällarna helt lediga. Dock kom litteraturen som bäst tillpass under de små hemresorna med tåg från Boden till Göteborg och upp igen, som ibland blev flyg från Kallax till Landvetter och upp igen, med reservation för att bokens tätt uppställda rader slukades av något svävande samtal i kupén eller brist på nattlampa i slafen.

Försöker komma ihåg alla böckerna, fastän de nog egentligen skulle gå att räkna på bägge händernas fingrar. Flera flyter in i andra volymer som jag läste under mitt "sabbatsår" före inryckningen eller efter muck, då jag även provade på humanistiska kurser vid universitetet. Den sista var i varje fall SAKNADEN, största tegelstenen dittills av Lundell (efter jag redan undersökt hans tidigaste fyra, tre lånade av morbrors fru) som jag möjligtvis kom igenom före vi nådde MUCK i slutet på mars, och april tycktes öppna världens skönaste kapitel.

Den förmodligen första hämtades ur pappas bokhylla ; där lyste MULLVADEN [Tinker Tailor Soldier Spy] medan ännu bättre skulle ha passat Spionen Som Kom in Från Kylan, med tanke på alla köldgrader som väntade oss, samt dess tysk-sovjetiska teman kanske hyste närmare släktskap med vår "fiendebild" än vad Mullvadens rent brittiska trådar berörde?!? Tätt följde Det Slutna Rummet av Sjövall/Wahlöö, där jag märkligt nog plockade ut denna åttonde del av deras detektivroman-dekalog, flera år före läste resten.

Nåväl, under ungdomsåren satt jag sällan och utredde sammanhang innan jag högg tag i en bok, en film eller album - om jag ens skulle göra det nu. Gick mer direkt på titel, omslag, detalj på baksidan eller allmän hörsägen, men mest om det var en författare vars personliga data jag redan hade gått igång på. Suzanne Bröggers socialfilosofiska essäer tog jag tydligen en paus ifrån under det militära livet. Däremot en idag ganska glömd poet som Eva Runefelt passade jag på att fördjupa mig i lilla debutromanen av, medan spåren av Mare Kandre kring Slottsskogen dröjde det flera år tills jag började utforska på allvar.

Det var dylika damers verk man kunde finna på biblioteken, jo, rimligtvis också på Bodens bibliotek som min hjärna besökte några tidiga höstkvällar. Fast då passade mitt hjärta blott på att bläddra i de astrologiska tabellerna eller spana in ytterligare någon (para)psykologisk teoribildning, som jag i bästa fall varierade med konkret naturvetenskapliga studier. Borde även ha nosat på någon politisk-ekonomisk biografi som mina terrängbilskamrater hade med i sitt bagage.

Vissa veckor hann man nästan ingenting läsa. Dessa perioder inrymde mer fysiska övningsmoment, då de korta luckorna krävde akut sängvila med musik, ofta påfyllning av Skotte-choklad och besök på Frasses unika hamburgerkedja (fyra år före jag slutade äta kött förutom fisk) för att slippa sorlet i den svårförutsägbara kön till matsalen. Alternativt fick jag lyxmiddag hemma hos kusinerna, om bussen hann passera den lilla stadskärnan utåt de eviga villaradhuskvartéren, tätt fölt av enkla dataspel där man skulle stänga in bollar, tills jag slagit rekord igen och kunde somna gott. Under barndomen hade vi bara delat julefrid samt högsommar ihop, medan nu blandade sig alla årstider in i kortleken.

Serigemagasinet 91:an blev besynnerligt nog färre läsningar i under själva värnpliktens genomförande - jag som både hade prenumererat på den sedan mitten av 80-talet, fått Kronblom till livs även från morfars Året Runt, samt letat begagnade nummer på alltfler sorters antikvariat. Liftarens Guide Till Galaxen kunde säkerligen ha satt skrattande guldkant på många mörkgrå miltärdagar, men dess satiriska spiraler hade jag redan fått resa längs några månader före - utan att kanske fatta särskilt många fenomen på svenska.