Känns märkligt hur många av dem jag känner har varit runt 35 år en gång i tiden..! Ändå är det väl sällan så längesen i det stora hela..? Mamma var tydligen bara 35 när jag gick i lekskolan och upptäckte urgammal musik från hennes EP-skivor som dammades av - inget förhållande jag direkt reflekterade över på den tiden. Pappa var 35 redan när jag som bäst lärde mig massa ord av honom (långt innan skolan) och försökte gruppera alla världens fenomen i min fantasifulla hjärna. Minns det snarare som att föräldrarna bör ha varit som jag är nu, dvs fyllda 50, men faktiskt har de varit mycket yngre än mig!?! 

Min älskling var just 35 när vi brevväxlade, pratade i telefon för första gången och sedan träffades i fysiska verkligheten. Gjorde t.o.m. en lång resa tillsammans precis före hon fyllde 36. Långt tidigare var en annan av mina bästa kamrater 36 när vi reste till Prag likaså, då han redan hade fått vara pappa ett par år. Syrran hade blivit 32 när hon födde sitt barn, medan hennes kille var 34 då. Omkring 35 år skulle kunna vara den mest fullmogna samt därtill fruktsamma åldern i mänsklighetens historia?!?

Själv som 35-åring tog jag mig för sådant som jag länge hade skjutit upp. Flyttade till bostaden där jag fortfarande håller hus, och började parallellt ta längre turer runt Italien, Frankrike, Spanien osv. En känd teori verkar vara att efter tretti börjar man få tryggare resurser och helt enkelt råd med livet. Visst brukar mångas tillvaro gå åt sådant håll, men ens psykologiska beredskap kan vara väldigt relativ (för att inte tala om hur skilda uttryck ens inre tar sig på olika fält.)

Överlag skulle jag vilja påstå att jag var äldre redan när jag var yngre - sedan blev jag yngre när jag borde varit äldre. Numera är jag tämligen mogen eller övermogen på de flesta plan - fastän har valt bort vissa erfarenheter (inom arbetskarriär och familjeliv, till förmån för konstnärlig frihet samt självdisciplinerad studiero). 

Känns märkligt idag hur somliga ännu inte fått vara 35, som sagt lika märkligt som att många har varit det. Tragiskt är ju att några aldrig kommer att uppnå varken 35 eller ens 15 - särskilt ifall vissa fortsätter att köra lika vettlöst i trafiken som sker idag bland extra många sorters fordon (på alltfler gator under ombyggnad) som samhället släppt lös utan tillräcklig regelstyrning.

Detta säger förstås 50-åringen i mig hemskt mycket starkare än 35-åringen torde ha ägnat sin uppmärksamhet, eller 20-åringen ens hade kommit att tänka på. Nå, det här skulle egentligen vara en komisk text - och var säkert så i början eller på några ställen där förundran slår knut på sig själv?!