Inga känslor kunde driva in i mig
Grindarna till hjärtat var slutna

Dömd att inte förnimma vågorna
Stiltje likt ett rofyllt vattendrag

Likgiltighet inför ensamheten-
min följeslagare och vän

Så stod Du där

Genom min kropp forsade känslor
likt ett vattenfall utan slut

Allt som legat gömt strömmade
genom alla mina sinne

Berusande, brusande vågor slog
sönder grindarna till mitt inre

Öppnade upp till vidöppenhet
med utsträckta armar


Ödet gör vad ödet vill