Jag ser ljuset, lever i det, en vacker aura runt min världsbild.  Ser inte längre livet nattsvart eller ens med gråa filter genom rädda ögon.

Jag vill känna livet, in på bara skinnet, med hjärtat skuttandes i mitt varma bröst , med känslornas vind virvlandes i mitt hår.

Ta ut mitt hjärta och överlämna min själ till de som står mig nära och älskas, utan att begränsa mig själv

Acceptera att livet har nyanser, att känna är att leva, oavsett.  Jag går stark ur varje situation hur ont det än må göra, styrkan bor inuti och ger trygghet.

Jag känner tacksamhet över människor i min närhet, vill berätta men vet inte hur, allt verkar blekt i jämförelse med verkligheten.

Jag hoppas vakna med min själs vän och spegla mig i ögon som ser min kärlek och tar emot den.

Jag vill somna på hans bröst,  med vetskapen att morgondagen ger vad den ger, jag tar emot den med öppet sinne. 

Skrika ut min glädje och tacksamhet att jag fått tillgång till alltet, till allt som andas och lever, men också till det som är dött och begravet.

Jag lever i alltet, med min existens, med andras existens, fattbara och ofattbara

Jag är på väg.