Det finns ord
vi aldrig kommer lära oss att tro på
och sanningar vi aldrig kommer vilja se

det är nätter när åskan går och
du går och
månen gömmer sitt ansikte bakom molnen
för att dölja skuggorna i ögonen

För ibland skiner vi starkare än alla stjärnor,
ibland håller vi hela
universum mellan våra andetag
Ibland när du exploderar så
imploderar jag och allt som är vi
går rakt in i själen

Om dagarna plockar vi solstrålar,
gör himlen blåare än den någonsin vågat bli
och om nätterna smyckar vi mörkret
men

Det hände något
den där natten
världen knackade oss på axlarna och sa
\"hej jag lägger mig och vilar här ett tag\"

Den natten slutade dina händer vandra
och mina ögon blev sjöar ingen kunde drunkna i
Den natten rostade Karlavagnen och Stora Björn gick i ide

Det finns ord
som får oss att falla isär
och sanningar som vi alltid väljer att blunda för

När världen lägger sig
emellan oss och vilar på axlar
som bara orkar bära fjärderlätta kyssar
När polarisen lämnar frostskador
på förr så varma läppar

då faller molnen ner från himlen
lägger sig som dimma
över allt vi var, är, ville bli


Det finns ord
vi aldrig säger högt
som \"allting har ett slut\"
Det är sådana sanningar
vi aldrig kommer vilja se