Varför i mina mörkaste av stunder
kan inte sagan få ett annat slut.
Vem dömde mig som nyfödd
till en framtid utan hopp.

Längst igenväxta stigars gång
där törnbusken ligger tät.
För att hindra min lycka
att någonsin le mot mitt ansikte.

Där i skuggan av solen
på en plats så långt långt bort.
Flödar blodet ur mina handleder
färgar marken röd.

Skrikandes av smärta
då mitt hjärta brister.
Och jag faller död
mot en framtid känd av ingen.