Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Regnet har slutat att falla

Där bortom skrattande vindars ylande
på en plats bortom vackra leenden.
Där natten är så mörk
att ljuset inom mig går förlorat.

Rädslan biter i min sargade själ
kylan min döende kropp.
Där jag ensam inväntar slutet
med endast din bild i mitt hjärta.

Inga rosor blommar mer
där regnet slutat falla.
Tystnaden är total
i sagan om mitt liv.




Fri vers av Nichlas
Läst 536 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2006-09-18 18:38



Bookmark and Share


  Sturesdotter
så sorgesam...o så berörande!
2009-08-08

  oMareld
Sorligt vackert
2009-07-28

  karamellen
Nu har jag läst en hel hop av dina underbart vackra, men ack så tunga och vemodiga dikter... !
Mig berör de i varje fall mycket starkt! Kanske för att jag upplever jag kan känna igen den sorg, den desperation och längtan efter befrielse jag skönjer i texten. En befrielse från sorgen, ensamheten och smärtan. I vissa skeden tror man att den enda utvägen är döden....

( Fast i min sorgliga saga fanns det också ett lyckligt kapitel, där är jag nu, hoppas det är långt!)

Du skriver på ett unikt sätt.
Tack!

//Mia
2006-09-19
  > Nästa text
< Föregående

Nichlas
Nichlas