En död ängel står och ler
ett litet ryck och hon finns inte mer
ty ett rakblad hon trycker hårt mot sin arm
Vindarna blåser men ängeln är varm
I hennes ögon kan man se smärta, så stor
En sorts tomhet, och hon på ingenting tror
Men hon ler för att ingen ska se
Hur besviken hon har blivit, och att hon har slutat att be
För drömmar är av glas och krossas lätt
hon kan inte bli lycklig det finns inget sätt

En söt flicka står och ler
hon håller i ett rakblad som ingen ser
toalettens väggar gömmer henne från andra
hon ska hela sitt liv ensam vandra
ett litet ryck och blodet är rött
men hon blir rädd, om inte hade hon dött
Hon är ett ensamt skepp som aldrig ser land