Ögon som stirrar. Panik om växer. Måste bort, bort från alla människor som drömmer om att sticka kniven i min rygg. Panik, panik, panik....
Jag ställer mig upp, börjar gå. Bort, bort, bort.... Dörren öppnas med min hand vilandes på handtaget. Benen fortsätter att gå, bort mot en annan dörr. Nästa dörr stängs bakom min rygg och jag sjunker ihop. En liten patetisk boll som skakar av frossa, begär och tankar om död.

~.Ingen ser. Ingen hör. Ingen hjälper. Alla vet~

Rakblad som trasar sönder. Blod som tillslut droppar. En underlig lättnad. En enorm skuld. Ögon som tittar in i spegeln, som hatar vad dom ser. Som hatar dom där blå ögonen, det bruna håret, dom svarta kläder och den söndertrasade armen. \"HAT\" är inpräntat i pannan. \"FEL\" är inristat i den mjuka underarmshuden. \"SORG\" är fastbrännt i hennes hjärta.

~Hon låter ingen se. Hon låter ingen höra. Hon mördar den som hjälper. Hon är rädd för dom som vet~