Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
En dag så kliver man ur sina dojor för sista gången



Urgångna tofflor

 

 

Under köksbordet
lite löst upphasad tå
på den andras häl

                                        stolen frånskjuten
                                        med hast


Fårskinn,
skinnsida inåt
blanknötta

Bakkappa nertrampad
många mornars blinda insteg

intrampade havregryn
ett russin, platt

                                        gammelfar hade brått
                                        när han gick sin väg

Han sa aldrig nåt
om vem
som skulle ärva
tofflorna

Han skojade mest:
\'Gå gärna i mina fotspår
men låt mig trampa ur dem först\'


Urtrampade
bligar de fram
under köksbordet

                                        Vi vill också
                                        kila vidare



 




Fri vers av Björn Donobauer
Läst 531 gånger
Publicerad 2006-09-24 22:47



Bookmark and Share


  Agnes
Skön. Bara du kan få ett par gamla alldagliga ulltofflor att framstå så vackert.....
2006-09-26

  BitterSweet
Oj, vilken vemodstripp... mjuk och eftertänksam. Skönt att minnas de gamla som gått före.
2006-09-25

    Bim
Snygga till och behåll dom.Vilka nya skulle föda en sån text?Bra.Hälsn.Bim
2006-09-24
  > Nästa text
< Föregående

Björn Donobauer
Björn Donobauer