Du är rastlös som ett barn, som ett hav, som en tår i vinden
när jag smeker rosor från kinden
och klär dig i vackra ord
men det vackra klär dig, som gryningen klär himlen
och himlen får aldrig nog

Du smeker solstrålar ur mitt hår, du pussar stjärnorna god natt
alltid med ett leende med ett skratt
och med en dröm om oss
hur kan haven föra oss samman
när ska vi våga kasta loss

Du är som jag, som var, en gång i tiden
allt för långt liden
in i själens dunkel, ett ensamt mörkerland
men själ utan mörker, är som dag utan natt
och våra ord för stunden, en hoppfull strand