Så satt jag åter vid tjärnen kall
såg älvorna dansa i dimman
månen går i vågor i ringarnas svall
tidig och frisk är morgontimman

Bland trädens stammar och grova bark
mullrar svagt ekot av en bas
jag ryser av vällust och doften stark
i natt hade trollen kalas

Så ser jag i ytan brevid mig
ett ansikte till och en själ så lik
ja just det var så jag träffade dig
när Korparna satt som publik

Förvånade vände vi oss mot varandra
såg djupt in i själarna båda
du var då inte som alla andra
det kändes direkt när jag dig skåda

Jag tror vi setts förrut, minns du det
någonstans i exakt samma skog
det är någonting jag bara vet
och du vet det också tror jag nog