Hon kommer in och ställer sig vid fönstret där han en gång stått.


Hon får tillbaka minnena av hans armar som höll om henne när
hon hade fallit för långt ner och inte kunde komma tillbaka.
Hur endast hans ögon fick hennes mun att le.
Om hur han smekt henne som innan man kunnat göra.

Men, även hur hans så mjuka händer kunnat bli hårda som stål.
Hans en gång så varma ögon blev tomma och svarta av hat.

Hon hade alltid undrat vad som fick honom att ändra sig så drastiskt.

Var det för att hon skrattade med andra män?
Höll hand med andra vänner?

Det hade aldrig slagit henne att han ville styra henne så mycket som
han ville.
Hon hade aldrig sett det ur hans synvinkel, och hon kanske inte ville det heller.

Hon vaknar upp ur hennes tankar genom att hennes katt välter ner
en kruka.
Hon går och hämtar en borste och hämtar stillsamt upp jorden.