Jag har låtsas tillräckligt länge nu.
Jag har inte skrattat (äkta) på flera dagar.

Mina tårar blir till tunga stenar,
men genomskinliga som glas
så ni inte kan skadas av dem.

De drar och sliter i mitt ansikte
som tyder mer på sorg,
än en ung flickas ansikte.

Det ända jag har kvar nu
är min väntan.