Du ligger där orörlig och tyst,
men dina andetag, dem kan jag höra.
Jag vill så gärna tro på allt det du säger, allt det fina som berör.
Men det onda mönstret tar över, och skär likt en glasbit djupt in i min själ.
Jag sträcker ut mina fingrar och rör längst din rygg,
känner hur du ryser, hur du långsamt domnar bort i sömn.
Hjärtat värker av längtan efter att åter få vara trygg, trygg i din famn...
Jag somnar ihopkurad, tätt intill din varma kropp..