Jag tog rakbladet som låg precis in till mig
jag såg på de..
de var väl andvänt
mina andetag ökade farten sammtidigt i takt med att hjärtat ökade farten..
Jag förde de mot min arm som jag gjorde minst varge dag..
men de va något specielt med att föra den mot armen idag..
när jag drog till med all min kraft öppnade sig såret för mycket.
jag bara stirrade in i såret som var öppnat minst en centimetar..
om man tittade noga kunde man se benet också..
personalen kom in och såg min dödslängtan inrispad djupt i mina armar..
på sjukhuset tog doktorn tag i min arm och frågade om jag ville ha bedövning för att de skulle göra ont att sy annars..
min ända ord till honom var bara: ser de ut som att jag är rädd smärta eller?
han sydde, jag bara stirrade in i väggen framför mig..

jag är egentligen bara en liten liten flicka inerst inne..
7 år är jag..
innan jag tappade bort mig själv i hissen..
där någon jag litade 100% på förstörde min tillit till vuxna och gjorde så jag förlorade bardomen alla har rätt till att få...

Jag är bara 7 år stående gråtande i en hiss..