Fick i kväll ett sms på mobilen lydande:
Kristina Lugn invald i Svenska Akademin                           

snubblad på något osynligt
och föll pladask på mörklagd trottoar

båda knäna i plötslig
närkontakt med höstvåt asfalt

det måste varit poesigudarna
som i glädjesprången råkade sträcka ut ett krokben,
på väg till poesins beständiga ordaltare.

 

Kristina Lugn - nyss nätt upp sedd som någon som katten släpat in. En rufsig trollkvinna, tillika poet, som ger blanka den i etablisemangets fintyckare, med egen köksrutig blänkande ordkraft. Nu satt på den Gyllenstenska stolen.

(Krokbenet gav en reva på byxbenet, men vad gör det, när en strimma hopp för världen tänds!) :-)