Dagen då din röst bröt tystnaden,
då livet andades av lycka,
fann jag mig själv så ensam.

Ansvar hade du talat med mig om.

Jag saknar dig.

Livet hade visst visat sig från en ny vinkel,
där vi inte längre existerade.
Allt var redan sagt.
Känslor lika tomma som vita ark.
En lätt beröring och ekot av mina inre önskningar försvann.