Ultravioletta pulser tränger igenom den innersta sfären av gömda hemligheter.
Vågorna av smärta skär som himmelskt guld genom den främre frontala porten.
Den parietal hinnan brinner av dom elektriska blå stötarna.
Knivar trycks igenom temporale och blodet fräter i min hjärna.

Från sternum till sacrum känner jag hur partiklarna av neon river sönder allt i deras väg.
Blodets uppbyggnad slits sönder inom mig och känner hur is svett rinner ner för min pannan.
Hostan säjer mig att mina lungor lider lika mycket som jag.
För varje stöt som hostan ger lider jag mer och mer.

Ögona svider av sömlöshet och svaljet bränner av syran från abdomen.
Från handens bas till dess tio toppar känner jag hur nålar tränger in och vrids om.

Jag kan inte sova eller vila, för månen kallar på mig återigen.
Se hur månen lyser ut natten som dag och hur vinden leker med håret.
Sitter och stirrar på månen vars sken ger av regnbågens nysanser när vita moln passerar.
Är det molnen som rör sig eller är det månen själv som rör sig?

Orkar inte bry mig när den tredje cigaretten slocknat i min hand och en fjärde kommer fram.
Vinden får molnen att åka förbi och träden att sjunga en lugn sonat utan ord eller instrument.

Sakta lugnar sig smärtan i mitt kranium och blodet återfår sin sanna temperatur.
Frontale, parietale och temporale smärtor vittrar bort i natten och frid träder in i mitt innersta rike.

Sömmen leder mig tillbaka till mitt rum vars dörr därefter blir låst.
Sjukdomen är ute och blir slagen av nattens vindare medans jag ligger i min stilla vila.