Yttre stjärnor brinner genom den undersköna balansens döda sfär.

Lågan av det som var vi finns inte mer utan är bara aska.
Vågor dränker det tysta rösterna som fanns innan vi fanns.

Alla är så ovetande om det gamla och så vilsna i det nya
Gator brinner av hat och dumhet genom våra optiska nerver av blod.
Iglar som dricker detta blod ser ingen dag eller natt utan bara ett liv.

Lata tankar kladdar ner våra hjärnor och förvittrar det kloka.
Lata tankar förintar det snabba visa tankarnas färd.

Askan i mitt inre glöder ännu men för hur länge?
Röken kommer ur min mun, ögon och näsa så jag inget ser.

Dagarna sveper förbi som molnen på himlen.

Inombords lever bara ett mörker som förändrar och förvrider.
Konkreta och stabila pulser av fosfor bränner mina nerver och leder.

Tårar av torkat blod rinner ner för mina kinder av svavel.
Ensamma tankar studsar runt i mitt kranium och finner inget slut.

Rastlös är jag, men jag orkar inget mer.