jag är rädd

men jag vågar inte tala om det

eller ens formulera hotet för mig själv

jag vågar inte släppa fram tårarna

för jag vet att den här gången kan de

inte läka eller omforma något

av det jag gråter över-

och hela min barndom står och väntar

på mig precis bakom min axel, den rör

vid min nacke med smekningar avsedda

för min död

röda pärlor av mitt blod som ni band

i mitt hår skär så djupt in nu

att jag inte ens kan skrika längre

och jag vågar inte protestera

eller ens finna mig i det

-fingrar slött på olika utvägar

som alla verkar tryggare

än eran famn