Någon
kastade småsten mot fönsterglas inatt
[hoppades
höll andan]
viskade röksignaler i höstkylan
och höll ett stadigt tag om en pulsåder


Någon annan
låg nedbäddad i självömkan
mellan duntäcken
och ropade ångest mot väggarna
som kröp närmre men
inte alldeles inpå


Du
förkolnades inatt
brann som aldrig förr
fick någon att inse
att drömmar om obotlig kärlek
skall förbli vad de är
och


Jag
stirrade ut i askan av tusentals minnen
virkade tankemönster
nya vokabulär
och önskade att
det var dina fingrar
som höll hårt om min hals inatt