Allas fejkade skratt
Deras tomma leenden.
Dom tror att jag inte vet
Dom tror att jag inte bryr mig om vad dom säger
Men det är så fel.

Hur kan jag inte bry mig?
Hur kan jag ignorera deras viskningar, när jag vet att dom viskar om mig?
Deras sätt att vara så fort jag kommer,
som om jag inte visste.

Vem lurar dom mest?



Mig..? Eller varandra..?