....en röst ur det förflutna väckte minnen...
" />
Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
....en röst ur det förflutna väckte minnen...



Ekande fotsteg

 

 

Skoldansens sista tryckare

hade lagt min hand på din höft

din beniga ungdom dansade

mot min trevande hand

genom fickan på din kappa,

 

stegen ekade på frusen trottoar

i backen ner till sista vagnens

nästa stopp i natten

 

en lampaffär lånade sin port

till en fumlig kyss

så unga vi var

så oskolade i konsten

att gå varsamt fram

eller fånga tillfället

 

men våra steg ekar än

fast de aldrig nött

samma gatstump samtidigt

på över fyrtio år

 




Fri vers av Björn Donobauer
Läst 384 gånger
Publicerad 2006-10-16 03:05



Bookmark and Share


  Agnes
Det här föll jag för - som en fura - pladask rätt ner i tangentbordet!

Du skriver avskalat och nästan banalt vilket förhöjer textens innehåll om att det var ungt, oskuldsfullt och oskolat. Dessutom har du en förmåga att få in en scenografi i dina texter på ett obemärkt vis som tilltalar mig. Här står det klart hur lokalen antagligen såg ut (skolaula), att promenaden gick igenom en stadsmiljö - Norrköping eller Göteborg kanske - och lampaffären.. *jisses*... när hade vi sist en renodlad lampaffär med ingång via en portentré???? Skulle inte förvåna mig om husfasaden var av trä och gulmålad... *ler*

Sentimentalt??? Ja visst, på bästa manér! Vackra minnen måste få vara sentimentala.

Det enda som jag hakade upp mig på var rubriken. Oklanderlig. Nästan för tillrättalagd. Men den skulle lika gärna kunna stå för ett skräckscenario, en thriller, och blir därför lite fadd för att passa in (i mitt tycke).

Men oavsett denna smaksak/petitess blir det toppbetyg!
2006-10-19
  > Nästa text
< Föregående

Björn Donobauer
Björn Donobauer