du går förbi utan att se mot mig. men det vet jag inte, för jag ser inte mot dig. jag skulle aldrig se mot dig. vi skulle aldrig se mot varandra.

det är skoldag, inte skolkdag för en gångs skull, och vi äter lunch. vi äter lunch, du och jag och alla andra och vi är egentligen vuxna nu, men det är fortfarande så högstadieaktigt. vi pratar om allt som inte spelar någon roll, om helgen och hockey, om fester och fotboll. vi pratar med alla. utom varandra. vi skulle aldrig prata med varandra.

du kör mig hem när vi slutat. du kör mig hem och radion spelar lugna favoriter, för jag brände aldrig nån skiva åt dig, trots att jag lovat. trots att du skrattade och sa att jag bara lyssnade på konstig musik trots att jag gillade att du skrattade och började göra en skiva i huvudet trots att vi sa att det skulle bli våran åka bil-skiva och vi skulle lyssna på den och köra mot mexico precis som de sjöng på skivan. vi skrattade och sa att vi skulle köra mot mexico. jag sa att jag skulle bränna en skiva. men nu sitter vi här. vi sitter här och lyssnar på lugna favoriter.

och vi säger ingenting men vi tänker vi tänker i samma spår på samma stigar på samma vägar mot mexico och vi hatar det vi tänker vi hatar hur vi blivit vi hatar hatar hatar och sen bromsar du alldeles för fort och väjar tvärt åt höger och stannar med två däck på trottoaren och du stänger av motorn stänger av alla lugna jävla favoriter och slår våldsamt med händerna mot ratten slår slår slår

ett slag för alla kyssar vi låtsas aldrig hände ett slag för att ord vi aldrig säger ett slag för varje natt vi andades i samma takt ett slag för varje tystnad ett slag för varje gång vi aldrig körde mot mexico.


och jag tittar rakt fram
och säger ingenting.


du lutar dig tillbaka. blundar biter ihop andas ut. minuttystnad, du skulle aldrig se mot mig. jag skulle aldrig se mot dig. vi skulle aldrig se mot varandra.

sen vrider du om nyckeln och startar motorn och slår igång lugna favoriter och kör mig hem.