Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Måndagsluft

I telefonen
Jag hörde att du nyss gråtit för
din röst var tung och du
försökte skratta bort allt
Hade jag bara varit där så skulle jag
fångat upp alla dina blytunga tårar
Jag skulle torkat bort
tigerränderna
från din kind
Det är klart jag kände mig dum
som bara pratade på,
jag skrattade också bort allt
I telefonen
Hörde du darrningarna i min röst
att jag också var på väg att gråta
(jag kunde inte, jag visste ju
att det är nu som man måste
vara stark,
för att du ska hålla balansen
)
Jag hörde på din röst, den känslan du hade
Att du är för liten
För liten för min stora värld
som inte alls är så stor och fin
Jag hörde på din röst hur svag och osäker du var och bara skrattade bort allt, och jag, jag skrattade bort det mesta, det är våran konst, att aldrig visa oss svaga, att aldrig falla, även fast vi gjort det så länge nu, hela tiden sen vi var små
Jag hör dina andetag
Dom pustar ut små portioner luft
och jag ser molnen framför mig
I telefonen
Du var genomskinlig,
allt du försökte dölja såg jag
Jag var genomskinlig idag
bara du såg mig
Jag var luft
som du andas




Fri vers av hell.o.kitty
Läst 401 gånger
Publicerad 2006-10-25 18:08



Bookmark and Share


  Sanningsägaren VIP
Åh, jag kunde verkligen känna mig in i dina ord.
Snyggt. Du får fram känslan av otillräcklighet och
frustration så bra. Kom att tänka på min egen dikt som jag
la ut häromdagen.
http://www.poeter.se/viewText.php?textId=282963

Fortsätt skriva
Tack!
/Åsa

2006-10-25

    Camillaa
underbart, från början till slut! :)
du skriver mäktigt bra tjejen !
grymt !
/ C *
2006-10-25
  > Nästa text
< Föregående

hell.o.kitty
hell.o.kitty