den långsamma sorgen som en hinna
över våra ansikten den börjar
tjockna hösten smygler i hörnet
säger hej
och du vet att allt har ett slut

åh william
hennes händer fulla med hjärtan nu hon har
stulit ett i varje stad
ungefär som ett öga för ett öga en
tand för en tand har hon
en älskare i varje stad och
du kan inte nå henne nu.

åh william
jag vet att du vill gråta
men jupiter kretsar inte längre lika
långsamt; runt din navel
femhundra saknader

[tomrummet vi inte pratar om och jag klarar inte av att du inte älskar mig.]

dom tänder cigarretter som
ett skydd mot livet som om
dom hela tiden känt att något
fattats dom och sen kommit på det
aha! lungcancer
och jag vet inte om jag vill vara med nu

åh william
jag saknar dig eftersom jag
aldrig har träffat dig och
jag saknar att krama mig själv
bara må bra le på
insidan inte sakna ett hjärta
dunkandes i min takt
: intill intill

om någon petar på mig nu
börjar jag gråta
om jag andas ett enda
andetag till börjar jag
gråta, william jag bara
inväntar min egen
övergång

undergång

nätterna är fler än jag kan räkna