Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Det som räddat mig

Jag tror att han älskar mig
trots att han aldrig visar det
- Han är säkert rädd för sina
känslor!

och jag tror att barnen tycker att morsan är cool
trots att hon får gå 10 meter bakom
- Barn har ju snabba ben!

Min klädstil är nog riktigt frän
deras blickar speglar bitsk avundsjuka
- Tänk att hon klär i sånt i den åldern!

Att mina tankar och idéer alltid glöms bort
det handlar om deras revolutionerande sida
- Jag är före min tid!

Jag tror honom när han säger att dåtiden är glömd
fastän jag ser längtan i hans döda blick
- Det är skymten av skuld!

Näääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääää vill jag skrika.
Jag orkar inte leva i lögn.
Jag orkar inte förklara min verklighet som jag gör.
Jag orkar inte fortsätta att famla i blindo.

Nu faller jag neeeeeer neeeer ner. Ner.
Hoppas på att jag räddas kan.
För nu är det slut.
På lögner och svek.
Jag välkomnar sanningen.
Med sin vassa dolk.

Här är jag!!!!!!!!!!
Hugg mig! Döda mig! Ät upp mig!
Men lämna för jävulen inte kvar en endaste bit.
Av denna fasansfulla

naivitet.




Fri vers av TigerCia
Läst 461 gånger
Publicerad 2006-10-28 15:18



Bookmark and Share


  Freya
början är så bra.
det är skitsamma om det är sant eller inte. För om du tänker så, så spelar det ju ingen roll vad andra tycker. det där blev krångligt. fattar du vad jag menar?
självaktning..

.
2006-11-10
  > Nästa text
< Föregående

TigerCia