Ett jättelikt skepp i en kosmisk tunnel,
så är tillvaron, min kära Gunnel,
och ingen vet dess kurs.
Otvetydigt Usch!
Så skriker teologerna,
syresätter lågorna med tomma fraser och teorier,
ersätter galenskapen med nya fobier.

Jag har min kaka bakad av finaste fleur,
den ska konsumeras, innan jag dör
men nu ligger den i ugnen.
Där råder lugn än!
Ta inte i så hårt,
gör det inte så förbannat svårt,
lita på krishanteringstelevisionen
som undervisar nationen
med outsinliga verklighetsflykter,
medan jag förblir seende och nykter.

Ett jättelikt skepp i en av Gud snidad kåsa,
så är kosmos beskaffat, Åsa,
och inget att göra nåt åt.
Lyss till min granna låt!
Så låter den som lagt ned,
som bejakat att tid är ur led, och flytt sitt fält,
rivit sitt tält, och vadderat lutan,
som lever musik och verklighet utan.

Och mitt land har blivit en jättegalleria,
med reklamparasoller för stånden som förut stod i det fria, Pia,
och Köpmännen äger offentligheten.
Vi tar och outsourcar hela planeten!
Spar oss förtreten,
att dö i armod,
i den kalla Nord, lidande av varumärkesflykt,
det vore just snyggt: Ett fritt plejs,
och ett oköpt omakeovrat fejs.