Man blandar ett dygn av mörker,
fyller i lite ensamhet, nej, mycket ensamhet.
Stress, förvirring, flera koppar kaffe.
Så.
Här är jag.
Mitt i smeten.
Shit. Det kändes som om sommaren började igår.
Djuren bäddar för vintern, det gör jag med
fast jag har aldrig gjort det förr, jag vet inte hur man gör
mamma skulle ha lagt en filt över mig när jag kände såhär
köpt glass, för glass är bra att äta när man är sjuk.
Ont i halsen och feber, då är det bra med glass,
men inte så mycket kom ihåg, vi ska ju till doktorn sen?

Mamma är inte hemma just ikväll, hon är på halloweenfest,
super sig full.
Just vad jag skulle vilja göra,
nej, supa mig full, gå ut i snöblasket och frysa ihjäl nja,
inte min grej,
jag är ju ganska feg.
Kollar på en reality show som går i repris
och funderar på att sova innan klockan ens hunnit slå 7.
Fyfan.

Går ut på balkongen och leker febrilt med en tändare över handflatorna, och handlederna.
Det knackar på dörren men jag ropar bara kom in typ som om det inte spelade roll om det var en jävla tjuv eller våldsman med skjutvapen som skulle skjuta ner varje jävla liv på jorden.
\"I dont care\"
målar jag osynligt med tändaren i november himlen. Nere på gatorna fryser barnen i sina kostymer och dem knackar och plingar på hos varenda jävel idag.
Det enda som är vackert är alla ljusen borta vid gravarna på kyrkogården. Jag gick en promenad där i går natt och funderade på vilka som kanske skulle dö på halloween. Alltså, fyfan för att dö på halloween då man firar dem döda. Vilken jackpot. Jag sänder en tanke åt dem som har det svårt men ångrar mig. INGEN SKULLE NÅGONSIN TÄNKA PÅ MIG!
Jag hissar tändaren mot himlen men tappar
Jag önskar att jag antingen aldrig blev född
eller att jag skulle dö på halloween.