Nu ska vi se.
Skrev jag
fast jag blev blind
av dataskärmens ljus
o gjorde så att mina ögonglober
tårades över och bildade vattenfall
nedför bortdomnade frusna kinder.
Hej igen!
sa jag, med ett utropstecken som om det var uppenbart
att jag var din bästa vän
fast jag inte sett dig
på ett jävligt bra tag
du liksom försvann under jorden
och kanske besökte du helvetet
för ena halvan av dig blev kvar där.
Och du svarade inte såklart
du kanske var upptagen
med att skrapa av dig sot
som om du fått nog
kanske du hinner ångra dig igen?
men inte bryr du dig om nån annan
om det så fanns en plats
vem skulle få den
om inte din bästa vän
som kanske försvann
och kom tillbaks
för att återerövra dig igen?
Jag har 0 i chans.
Så du blir garneringen av ett berg
bestående av ingenting
du är
chockladsåsen, så sliskig
och jag
är strössel, fallandes över dig
för
i helvetet smälter all glass innan de
hunnit ner mot marken.
Det hinner liksom inte leva.